Yada hej, yada hå. Kan vara på dåligt humör - vet inte helt men tycker såhär om låtarna på lördag iaf:
Okej stopp tut nej, glöm vad alla andra har sagt! Såhär:
Linda Sundblad - Lucky you. Svinsöt ju! Hon har fan stenkoll på grejerna OCH tandställning! Numret ser sådär ”vi har koll” ut, som en tjejDanny fast töntigare. Lite osäker utstrålning men det är väl hennes pryl alltid? Nej Linda får värsta kramen.
Sara Lumholdt – Enemy. Mja Bond och glas verkar vara ett tema den här veckan. Det här låter kack. Ingen ser ut att trivas, låten och hennes röst och hennes arms unt hips vill helt olika saker. Uh (gnölar vidare) oh fula skor! Jag får ingen värme. Hon sjunger: You are the end of me? Och ler? Dansen är det värsta stakkato följa varje beat av låten med arm och ben hittills. Mehne det kan bli pompöst och bra?
Flashar förbi ett haha-igt minne när jag ser numret förresten (ty där ligger en dansare trapped under en firece Sara som sitter på bord av glas): jo det var så att en kompis till kompis följde med en tjej hem från krogen sådär som folk gör. Väl hemma ber hon honom lägga sig under hennes soffbord av glas varpå hon sätter sig på det och bajsar!!! och ? Sedan får han ett gäng hundralappar, hon säger tack och han vinglar hem.
Sara Lumholdt plus glasbord får inte värsta kramen just nu men jag ändrar mig alltid sjutusen gånger.
Simon Forsberg – Tid att andas. Låter lite knaggligt med hans röst. Han är inte Jöback dåra, men låten: Åh så pampish! Men han har inte den där balladfjongen i ögonen. Den kommer att komma sist men jag gillar den, till skillnad från Andreasen förra veckan, den var shite Master.
The Playtones – The King. Värre än jag trodde. Handlar om kingen - han som sket ihjäl sig, han som alla brudarna skriker för/om/på? Killar ja… Så jävla många också… alltid på festivaler, always med gitarr ba hej vi ska ha en festival av och med grabs och hon vaheterhon som var big på åttiotalet med nåt folkrocktjosan tittar in som gästclown… Och girlsen skola svärma runt han sångaren som har alla femtiotalsattributen… Jag köper inte playtones, sälj.
Shirleys angels – I thought it… Men hallå, det här är ju skitnajs. Som att höra Min kärlek igen - till reggeakomp o umpa umpa. De försöker dansa och stegen ser asfina ut (då gör det inget fall man inte kan). De kan sjunga, har koll osv. Shirley har ju alltid koll. Låten sätter sig och allez gut liksom.
Sebastian – No one else could. Han har självförtroende, visar patthåren och har nån slags Geishor slash snyggHanna från förra året dansare. Låten är en sådan låt som kommer när man kör gamla Bodenvägen i radioskugga och bara får in P4 radio Norrbotten och Roger Kvarnström mumlar loss på nåt gammelhem i Bondersbyn – ehm låt. Förra veckan sa förresten Kvarnström att flingsalt verkar va det nya svarta. Den sätter sig, den har stråkar, men jag tyckte hans förra var bättre.
Sara Varga – Spring för livet. Jag ska inte dra den dära: ja hörrni spring för livet höh men asså den här gör mig svinsur. Jag får vaginamonologvibbar, ryser och vill blunda. Jätteoffrigt och obegripligt, men så har jag heller aldrig begripit Lisa Ekdahl. Hon ser osäker och dockig ut, går säkert till Globen.
Nytt för i år är ju då att det är Internationella jurygrupper som ska blocka oss från att skicka pino till Düsseldorf. Bra grej tror jag.
Eric Saade – Popular. Okej tjejskrik inklippt i musiken… Män som tallar på varandra (nice). Döda ögon. Refrängen går såhär: Oh Mama can´t you tell… Men usch. Danny och Swingfly och Silver... Dilba, Loreen, Le Kid, Walz, tom Elektrisk är bättre! Jag förväntade mig så mycket mer (bu unt hu igen), han ser ju ut som en star, varför sjunga smurfhits som värsta Wahlgren bratten då? Jag förstår inte. Förhoppningsvis blir allt glasklart på lördag. Jag ändrar mig säkert. Ta inget på allvar.
Allt kommer att vara fantastish på lördag, och du vaknar upp som en gladare jävel på söndag, pumpad med glas och Bond (e).
Avslutar för idag med Hanna Lindblad från förra året, ty hon är fan bra, låten är väl sisådär men dessa människor kan röra sig iaf vad jag minns, Gud vet.