Jo eh jag har suttit euforisk bland folk som hoppar runt och jobbar som en liten förvirrad alien på besök. Kollat in journalister böjda över laptops i timtals och undrat vad de skriver som tar sådan tid? Kanske beror på att de får betalt Hah.
Jag sitter mest och fotar ljuset och kollar på taket och allt är stort och festlish.
Björkman går runt o myser som en tomte, dansarna är coola fast inte alla danser funkar till låtarna.
Alla artister är inte coolers dock, vissa är så rädda att de liksom blir för mycket eller försvinner. Man vill gå fram och ge dem lite tips o råd ty de ser så ensamma ut. Andra trampar in som Regina Lunds karaktär i Livet är en schlager och bara rular.
Annars har jag väl noterat att Rennie Mirro som stagecoachar alla nummer är en snygg man. Att några jobbar lite för mycket med fotoposen förvånad flicka (ni vet sådär porrigt). Att det finns många schlagerexperter som asså verkligen likt datorer rabblar allt av gamla poäng o deltävlingar och jag kollar på ljuset igen.
Så jävla snyggt, framförallt i Pernilla Anderssons nummer. Kostymerna har man hittills fått sett på galgar bara och inget har väl vart helt tjoho förutom Silvers dansares armglittertjofräs!
Jag tänkte förresten på cupcakes när jag hörde Le kids låt för första gången och gissa om jag tänkte rätt! Det kanske är därför jag har svårt för den. Ni vet hela det där träsket med tantklänning och cupcakes och elände som bara leder till oönskad graviditet vid fjorton års ålder och socialen ty man glanade för länge på överklassens bloggflickor o trodde deras materiella standard var uppnåelig.
Eller nåt.
Den som lever på lördag får väl se.
Nu har jag Dannys låt på huvudet, och kommer troligtvis ha det så fram till påska. Men pepp!
Lämnar er för idag med Polen 2010: