måndag 10 februari 2014

Fuck this

Jag orkar inte blobba schlager i år.
Men.
Jag tyckte allt var fint i lördags okej, sluta hata på Nour och whatshisface.
Mina sista ord.
Men peppen är inte slut, no sir! Det blir samma hjärtklappning och chips och dipp men jag inser hur onödig den här blobben är liksom, när man inte har tid att göra ordentligt.

Och vem gråter inte till den här fortfarande?:
Åh alltså!

Jag låter arkivet bo här och fyller på det när jag orkar.
Och gläder mig till ALCAZAAAAR!!!
Yey!

lördag 8 februari 2014

Förra delfinalen (i lördags)

Håller upp ett finger i luften, det känns torrt.
Känns som att de just dödade Melodifestivalen.
Som att den dog.
Som min tandvärk den här veckan.
Som Grizzly man som ville tälta bland de argaste björnarna, de vill dö.

En vill ju (när det är en dålig delfinal) rädda Melodifestivalen. Ta den till ett mörkt hörn, slap it around, köra lite med brödkavel, tejp, scotch brite, piska, gagboll, chokladfontän, snorkel, baguette och limpistol. 
Och handkuffs.
För att sedan lyfta den i öronen och ba: Skärp dig! Skärp dig!
Mellon har blivit ye old ball and chain, den där frun/maken/hunden/barnet man tröttnat på men umgås med ändå.
Suck.
Det var som en utdragen begravning för någon man skiter i. Det var som att de inte vågade vara elaka eller skämta om den döde för att någon skulle kunna bli upprörd. Det var som att de gett upp.
Men folk blir ju ändå upprörda av vadsomhelst och ingenting som ett hårstrå i en armhåla eller en felsägning så det går inte att bry sig om sådant, trodde ni förstod det.

Såhär:
Ta tillbaka (rolig) humor och glitter, försök att klä artisterna i annat än svart och säg åt dem att röra på sig.  Det är okej att alla är nervösa och stakar sig men det behövs ett slags manus, som har hjärta och hjärna eller åtminstone lite pzazz.
Och regi.
Sketcherna och hur folk rörde sig på scenen kändes lokalrevy utan scenvana, ba why? Hej det här är ju Sveriges dyraste show som alla tittar på, det finns svinduktiga människor därute, varför anlitade ni inte dem i år?
Programledarna var fina per se men kändes inklämda och forcerade och inte sig själva., släpp dem fria! Låt de vara elaka och fel, hellre det.
Och den där sketchen med den där tjejen som vloggade eller vad det heter? Det var som att bli slagen med en otvättad jock-strap, i ögat.
Och som Gardell skrev: SLUTA MÅLA PÅ DET JÄVLA GLASET! JAG VILL DÖ. HÖR NI DET? DÖ!!
Det sammanfattar väl det hela tänker jag.

Jag tyckte Yohio var jättefin, hans eldboll som han langade i luften! Helena Paparizou också, att hon inte gick vidare känns skamligt. Eliza var söt Och det var en till bra låt som jag nu glömt vad den hette.

Men det är ledsamt ändå.

fredag 7 februari 2014

Conchita Wurst

Länge sedan schlagerblobb. Har blivit kickad från Kuriren (inte helt men det låter roligare än helt ignorerad och bortglömd) så jag ska försöka skriva lite här när det kliar i nördtarmarna.
FÖR att det var 90% män i pressrummet på Eurovision i Malmö, jag är tjej, kanske tom kvinna? Jag behövs. Jag älskar den här tävlingsjäveln.

Och det finns hopp!
Österrike har vaknat upp och fattat grejen, det blir världens bästa Conchita Wurst som representerar dem i Eurovision 2014, låten är inte vald än.
Men snälla människa, vinn nu! Vinn Conchita vinn! 

Här är låten (klassiker) från ett par år sedan som hon INTE vann med: