Rädda schlagern död eller levande.
Då var den årliga orgien i dålig smak äntligen slut för
denna gång. Sex veckor av gnäll är förbi och nu väntar bara en kort förnedring
i Tyskland och sedan är det ajöken.
Eller vänta! Först ska Svt och Björkman få smaka eleven i
några veckor från ”arg kille i vetlanda” mfl. som tycker att skiten ska läggas
ned nu och att licenspengarna borde användas till något vettigt som typ mer
sport istället.
Fast jag håller ju inte alls med, Jag har alltid älskat det
här eländet mer än livet självt och säger bara:
Whoa! Erik Saade! Alla jag språkat med som gillar schlagers
ute i Europa ville att grabben skulle vinna så det kanske inte blir späk och
förnedring i Düsseldorf i år va? Ett lyckligt slut. De som avskyr Melodifesten
kan lämna gnölet och återgå till självspäk och vi som älskar schabraket kan
sitta och förundras över San Marino, Ukraina och Moldaviens bidrag och längta
efter saddo Erik ända fram till maj.
Det krävs inte en raketforskare för att gnälla på om
Björkman eller Thomas G:son, kom igen – det är underhållning det rör sig om!
Självironi och blodigt allvar i en hysterisk kombination.
Det handlar väl om att tillåta sig att tycka vad man vill,
men att då tillåta sig att även tycka OM vissa saker också. Trots att omgivningen
tycker att du är en skabbig tönt, men låt folk tycka det da! Vad gör väl det om
hundra år att du gillar Linda Bengtzings klänning?
Det här är en form av underhållning som ändå är så pass
längst nede i näringskedjan att den tillåter all världens späk, den är en loser
bland svanar. Alla får säga att de hatar och skandera det högt.
Jag tror iof att det är anledningen till att årets festival
som tillställning har varit snäppet mycket sämre än vanligt. Självförtroendet
har tillslut rasat lite för mycket för Svt va. Inga roliga sketcher, ingen
Dolph eller Tingeling, låtarna har varit fina och bra men har liksom viskats
fram, trassel med röstningen och hej o hå.
Men det är ju då man som människa eller som SVT borde sikta
högre! Mer pyro, större storslagna nummer och framförallt mer självförtroende!
Det är som att alla skäms hela tiden. Skämmigt att ha fyra delfinaler. Skämmigt
att ha så många mediokra låtar. Dyrt dyrt. Skam skam.
Men såhär da:
Byt ut Björkman mot nytt folk, satsa på en enda stor final
och låt alla möjliga olika scenkonstnärer, designers och koreografer jobba med
bidragen så att det blir en mångfald även i det visuella. Låt festivalen
behålla sin särprägel, den behöver inte vara modern med några lama
klubbtempohits som ändå aldrig når upp till någon förväntad musikteve nivå.
Det får gärna vara en spastisk dirigent och en trött
orkester, gyckel och pyro och allt på svenska.
Gråta kan man göra dygnets alla andra timmar. Gnölas kommer
det ju göras oavsett, bättre att ta i så att man spricker.
Så vad kan jag mer skriva om lördagens final? Orka en till
analys av Dannys dans eller Lindas skor liksom! Det mesta är förlåtet, de
flesta är redan bortglömda.
På efterfesten var ingen särskilt ledsen för det, alla
framförde sina bidrag under stoj och glam, Danny och Erik pussades för
fotograferna och vår egen kära lilla Brolle som slutade på sista plats i
finalen bad att få framföra sin Seven days and seven nights akustiskt med sin
lilla gitarr, detta var problematiskt eftersom allt skulle vara playback men grabben
envisades och efter det tionde: Höj gitarren! till en fnissande publik och en
mycket förvirrad kör avslutade en något glöggstinn Brolle sitt märkliga
framförande med ett Tack och Förlåt.
Sammanfattningsvis så kanske det här årets festival har bett
lite för mycket om ursäkt för sitt existensberättigande precis som Brolle
gjorde igår på efterfesten.
Men vi som sitter där med chips och dipp och bultande små
schlagerhjärtan låter det passera och gläder oss till nästa års
schlagerspektakel igen ändå, ty vi vet inget bättre.
