STOCKHOLM Oj vilken sen uppdatering! Men jag hamnade lite i ett koma efter.
Nu haglar berömmet över SVT och så men jag vill använda lite bokstäver åt att berömma fansen. Shit vilka fans den här tävlingen har! Det är fansen som skriver om festivalen, skriker BONNIE WE LOVE YOU även fast hon inte får några röster, som älskar Rumänien åt alla andra, som klär sig i FÄRGER och som håller ihop hela schabraket.
Fansen ba punkt.
Nu när det är över så lyssnar jag mest på Italiens låt, den är så lugn och fin. Undrar varför det inte gick bättre för Robin, han var helt klockren i finalen. Och irland! De kom sist liksom, och stackars Bonnie Tyler!
Men att stå där framme vid scenen, oMG!
Och finalen då:
Ack om jag kunde visat er den varma kram Henrik Von Zweigberk gav Frankrike innan hon började sjunga. Eller sångaren i Belgien som brast ut i gråt efter sin sång för att publiken jublade så mucho.
Önskar att ni kunde fått höra allsången till Finland och England och Spanien (de spanska fansen är bäst) som gjorde att man nästan inte hörde låtarna. De blinkande armbanden!
Det där med att stå mitt i ett påkostat konfettiregn... Miau.
(fiolmusik)
Den gråtande dansken jag höll om på slutet (stod i den danska klacken.
Nämen det var fint okej. Och intressant att prova på ett helt annat yrke i ett par veckor. Jag har verkligen känt mig som den lägsta loserbyxan på arenan för att sedan sträcka på mig, börja trivas och skriva om sådant jag tycker var kul att skriva om, fast kanske inte så bra. Det blir bättre nästa gång, och nästa. Alltid bra träning att vägra veta sin plats, vara modig, försöka, misslyckas lite och pröva igen. Skoj!
Bilder från min crappy Iphone:
Såhär såg jag ut på finaldagen:
Peppen utanför arenan:
Peppen inuti arenan:
Såhär nära scenen stod jag:
De magiska armbanden:
Loreen fladdrar förbi:
Danskt gällivarehäng:
Danskt vinnarglitter (blev bara mer och mer och mer):
Jag kanske plågar er lite framöver med överblivet krafs från i år eller tidigare. Ha det gott och så. Tack för att ni hängde med denna gång.
