mello2Och Di Leva gnäller: Waowaowaoowooo.
Norge var bäst igår.
Men mer om det senare, beklagar alldeles för sen uppdatering men jag antar att ni ändå snorat runt i solen och sörjt över Whitney idag så det spelar väl ingen teater.
I Köttlaborg… En slags sammanfattning av vad jag tyckte. Jo jag tyckte att Sarah Dawn the Finest och Gina the raw´s Backstreetboyspryl var det fräschaste. Kvällens tema var annars: fel artist till bra låt - ett mycket speciellt tema, inte så fräscht (ja igen: fräscht). Jag kollade mest på dansarna ty alldeles för många artister hade instrålning. Vad är det jo, Instrålning är ungefär som att sätta en Skogaholmslimpa på scenen och ljussätta den fint och låta tiden gå i tre minuter.
Hörde förresten någonstans att många i ”förorten” röstar på borgarna för att det ger en slags högre status. Tiden då alla röstade på S och hade töntiga brallor är förbi, även i Melodifestivalen. En ballad med fin bro och fladdrig klänning eller discodänga med guldkavaj går inte hem längre. Folk vill ha verklighetens folk (KD) med jeans och tröja och refräng eller så ska det se dyrt ut på ett nordic light sätt. Det är det nya i MD och igår slogs sista spiken för de töntiga med fladderkläder kändes det som, och vi sörjer. Fast hej hallå det håller ju inte som argumentation i tre sekunder men det är väl skillnad på Herreys och Timoteij iaf va? Och Anna Book och... Top Cats. Säg att det är så. Och behöver jag säga att jag inte gillar varken nordic light eller verklighetens folk.
Från början:
Ja okej Ulrik Munther? Kämpar på fint på scenen och så, han skulle jag säga är Miljöpartiet – lite sådär ung och obestämbar - lite som någon slags blob mittemellan. Trummisen såg väldigt överdriven ut också, vet inte om någon tänkte på det. Bara det att jag satt och tänkte på det säger rätt mycket om hur spännande låten inte var.
Sedan nickade jag till medan Top Cats gjorde samma sak som Playtones förra året och jag skulle väl dra till med KD här fast jag vet inte - den där politikjämförelsen börjar redan bli en jolmig tes. Jag vart tvungen att blunda på Topskatterna iaf, de var för påträngande happy.
Men så kom Sonja Aldén! Svepte in med en bro och typ glas slippers? Och trots att jag ormade mig som en mask på het platta föll jag som ett korthus för denna ballad på bro med nödrim i vindmaskin. Åh så fint - klump i hals osv. Klänningen! Bron! Texten! Och oj vad det inte gick hem i stugorna. Sonja är lite Juholt för mig nu, kramgo och missförstådd. Did I mention BRON? Bron alltså. The bridge. The bridge of löv. Jag hjärta Sonja osv.
Och därefter stuffade Andreas Alcazar runt i guldkavaj, det hela lät väl lite svajjigt men vafan! Varför fattar inte folk att han måste gå vidare, det borde ju vara fastslaget nu. Och han satt ensam i Green room – bara det. Jag hjärtar Andreas också och jag hoppas han inte ger upp Melodifestivalen, näver!
Jo jag måste hålla töntfanan i topp här annars dör hela spektaklet.
Sedan kom Timoteij. De som känner mig vet ungefär vad jag anser om Timoteijijiji (SD?) men jag försökte verkligen lyssna utan fördom. Jepp. Och tja först kom tjejen med flöjten, sedan hon med dragspel och fiol och sedan kom tårarna, dock mer av avsky än sorg. Och när Top Cats OCH Timoteij båda gick vidare tröstflipprade jag ist mellan Ungern, Island och Norges finaler – det var ganska kämpigt ska jag säga men förträngning är bäste dräng.
Efter Schampot följde två bra låtar med helt fel artister - kvällens tema som sagt. David Lindgren instrålade sig genom en slags In the Club som OLA borde sjungit, minst. Var var OLA? Ge mig OLA! Olalalala, inte David. Jag orkade bara titta på dansarna som var skitfina och om man kisade så lät låten rätt bra, den satte sig. Hejja låten men byt David.
Samma med Mimi Oh (i Norge tävlade Minnie Oh btw), varför kunde inte Lili och eller Sussi framfört denna t ex? Om det nu skulle vara 80-taligt 80-tal? Låten var kul men flickstackarn såg ut som någon slags Maggio fast ändå inte och det hela var för Nordic light för att likna 80-tal och himla konstruerat. Vilket iofs är festivalens hela grund och så men ändå, yngst är inte alltid fräschast.
Så till Di Leva, jag måste säga att han var bra bättre bäst. Iaf: WOUWOUWOOHOHWOO:et i låten var det finaste på hela kvällen. Och nu struntar vi i hur människan är som människa, vi koncentrerar oss på låten – som var jättefin, men enligt det stora antalet som ringde då töntig och utdaterad. Och nu ska jag inte jämföra med partier eller politiker, det vart för rörigt.
Mellanakten då... Dansare med Gagavaddar och en DJ med en alldeles för komplicerad mojäng som skulle spela Elektrisk från förra året, den måste varit för käss ty den elektrisk som spelades mest var Leila K:s från 90-talet, och man längtade efter Leila, tänk om Leila kunde sprungit in och bara trashat scenen gul unt blå, jag hade behövt det. Ist Gagavaddar (ja igen: gaggetigaga) och nån raptjej som inte var Leila - gnöl. Bergström är fin som soffpotatis men jag tycker ändå de där sketcherna påminner om saker man inte vill tänka på, verklighetens... fölk.
MEN! Kvällens bästa var Norge. I Norge vann Tooji, nu är vi kära i Tooji. Norges omröstning var  alltså fabtastic, mycket mer spännande än vår, det var ont mot gott och tårar och långa dramatiska pauser och mer tårar, mest Toojis. När han kramade sin mamma grät hela Norge (och jag).Och låtjäveln kommer säkert rätt högt i Eurovision vill jag tro. Rybak körde samma extranummer i pausen som han redan gjort i den danska och maltesiska och gud vet vad mer finalen. Haha! Jag tror Rybak har det ganska dåligt, fiolsträngen ser alltid helt massakrerad ut.
Fler vinnare har röstats fram i helgen, ingen som föll mig på läppen tyvärr, mer om det lite senare. Nästa vecka tävlar Björn Ranelid mot bla Love Generation - det kommer bli mer energiskt och historiskt och fantastiskt, va? 
Hej